7 januari – Källproblem

OBS! uppdaterad 7 januari 2010, kl. 19:57. Se längst ned.

Hej

Jag har stött på ett litet problem, eller snarare, en fråga kring hur man använder sina källor. Jag berättade ju i mitt inlägg nyss att jag hittat en ny bok här på biblioteket. Den berättar om olika studier som gjorts, och använder förstås av källor för att belägga studieresultaten.  

Ett exempel: i Advertising to Children står det: ”By the age of five, almost all children have aquired the ability to pick out commercials from regular television programming” och sedan hänvisar författaren i en fotnot till sex stycken källor. Om jag använder bokens källor blir jag ju mer trovärdig (eftersom jag belägger en sak med flera källor, det är ju bara logiskt) men samtidigt; hur gör jag i så fall med källkritik-delen eftersom jag inte själv har läst de källor boken hänvisar till? Där ska jag ju utvärdera de källor jag använt mig av.

Jag skulle gärna vilja använda dem, av skäl redan nämnt, så min fråga är: Kan jag ta en eller flera av bokens källor, eller säger jag att boken är min källa?

Camilla

Uppdatering:
Jag har nu fått svar på min fråga. Jag kan inte använda boken källor eftersom jag inte har läst dem själv. Synd, men det var vad jag misstänkte. Jag måste ju kontrollera alla källor och inte bara hänvisa hej vilt.

Jag ska se om jag kan hitta något på nätet – det är ju så många tidningar som har internetarkiv nuförtiden. De flesta källorna i boken verkar nämligen vara tidningsartiklar. Alla är väldigt precvist angivna så om jag hittar tidningen blir det inga problem. Jaja, det får bli ett senare uppdrag, om jag har tid. Nu är det viktigare att läsa vidare och skriva!

29 oktober Jag läser “Drömprinsen och Glamourgullet”

Hej!

Idag har jag läst ännu mer. Idag avverkade jag två reklamforskningsrapporter från Konsumentverket och en analysrapport med inte mindre än femton delförfattare/medverkande.

Första rapporten från Konsumentverket

 

Den första rapporten heter Drömprinsen och Glamourgullet – Om könsschabloner i barnreklam och handlar precis om det som titeln avslöjar: om barnreklam och kvinnligt/manligt.

Det här innehåller rapporten

Konsumentverket riktar stark kritik mot att könsskillnaden är så stor mellan barnreklam riktar till flickor respektive pojkar. De visar i grova drag på att all reklam riktad mot pojkar är blå, innehåller militärer och actionleksaker medans flickor får dockhus, rosa och barbiedockor. De visar upp exempel som belägger den ståndpunkten men har ingen analys eller egentlige sammanfattning. Jag tolkar det som om de vill visa upp hur barnreklamen ser ut, och sedan lämna över till läsaren att tolka innehållet och skapa sin egen uppfattning om det. Vilket ju precis är Konsumentverkets uppgift; att informera konsumenterna om vad som finns och hjälpa dem att se klarare och inte gå på första bästa erbjudande.

Källkritik

Trots att Konsumentverket endast lägger fram fakta och kanske menar att vara utan åsikt, får jag känslan av att de stolpar upp en vinkel: nämligen den att man från det att man föds matas med hur man ska vara; mjuk, eftergiven, rosa och leka med dockor eller modig, stark, blå och ha superman i högsta hugg, och vill oss konsumenter att tycka att det inte är bra. Det är bara en känsla jag får. Hursomhelst så kommer den här rapporten nog inte vara den mest relevanta i mitt arbete, eftersom den riktar in sig mer på hur reklamen ser ut, på att rada upp exempel, än på att ta reda på om och hur den verkligen påverkar.

Vi får väl se.